Hedersräfsan

Mannminnes Hedersräfsa


Stiftelsen Mannaminne har instiftat hederräfsan för att hedra Anders Åberg. Förutom den lilla räfsan får pristagaren möjlighet att använda Mannaminne som arena under en eller flera dagar under säsongen. 

Tillkännagivandet sker den 16 april, på Anders födelsedag. Priset, en liten räfsa gjord av snickaren Leo von Euler, kommer att delas ut till pristagaren vid en liten ceremoni när Café Mannaminne öppnar för säsongen. 


”Bondhustrurnas räfsor var mycket viktiga för försörjningen. I och med att man slog dikena mellan åkrarna så fick man hö till en eller två kalvar till. Två kalvar betydde kanske att ett barn kunde gå i läroverket och ta studenten. Vilken verkan en kalv och en räfsa kan ha! Samtidigt är räfsan ett sätt att hålla ordning på nånting i kaoset och att man vågar säga till och rensa upp. ”


Citat av Anders Åberg ur kortfilmen Modiga människor där han berättar om konstverket ”Modiga människor” som finns på Mannaminne.

Hedersräfsan 2019 - Hervor Sjödin


Hervor Sjödin, Sollefteå, var den första att få den nyinstiftade Mannaminnes hedersräfsa. Hon fick den för att hon bor och verkar i Mannaminnes närområde och påverkar och engagerar sig i viktiga frågor som rör många människor. Hervor Sjödins namn är ett av flera som Mannaminnes skapare Anders Åberg täljt in runt entrén på Café Mannaminne som exempel på en modig människa. 


Här följer Hervors tacktal som Hedersräfsa den 4 maj 2019:


Kära medmänniskor!

När jag fick veta om denna underbara utmärkelse, svarade jag spontant: Jag känner mig totalt förvirrad, blygt stolt och omåttligt hedrad. Detta gäller även denna dag. Och nu måste jag försöka hitta ord för att tacka!


Hur ska jag kunna tacka för detta förtroende? Hur ska jag kunna leva upp till denna hederstitel? Hur ska jag kunna få er att förstå hur mycket Mannaminne betytt för mig genom åren och betyder nu, ännu mer, när Anders har lagt ner sin räfsa? Ja, för var det någon som skulle ha haft titeln Hedersräfsa, så var det ju han, så man han var. Han räfsade ju samman hela världen till denna underbara lilla bergknul mitt i det vackraste av landskap. Han räfsade fram  ett helt världsarv på egen hand, visade på detaljer, förbisedda av de flesta, skapade rikedomar av skräp som han hittade i de mest överraskande  dikeskanter. Från överallt och ingenstans räfsade han fram ett alldeles unikt multikonstverk som berättar om hela världen för besökarna. Hans arbetsförmåga var ofattbar, hans uppfinningsrikedom outsinlig, hans konstnärliga begåvning totalt unik. Ingen missar ett verk av Anders Åberg. Varje verk är alldeles unikt och ändå så självklart hans. Ingen kan kopiera honom.


   När jag hade fått förtroendet att hålla sommartalet här i Nordingrå för två år sedan, liknade jag Anders vid den Lille Prinsen i den franske författaren Antoine de Saint-Exupérys underbara berättelse om en pilot, som nödlandar sitt plan i öknen och möter en liten utomjording, en liten prins, som ser på människorna och deras sätt att tänka och handla, med den största förundran.


   På sin resa mot jorden passerar den lille prinsen ett antal planeter var och en bebodd av en ensam människa, som motiverar sitt liv på olika premisser: Först träffar han en kung som ser alla människor som undersåtar,  sedan en självgod inbilsk person som förväntar sig att bli beundrad och bara lyssnar när man smickrar honom, sedan en drinkare, som dricker för att glömma att han skäms över att han dricker, så  en affärsman som  anser sig äga stjärnorna och räknar dem, bara för ägandets  skull. På en pytteliten planet finns en lykttändare och en gatlykta som han ska tända och släcka. Detta gör han oavbrutet för bestämmelserna är sådana, och han måste lyda utan att fråga varför. Till slut träffar lille prinsen en geograf, som inte vet något om geografin på sin planet, eftersom han är vetenskapsman och bara ordnar fakta som upptäcktsresande samlar på sina resor. Alla dessa människor representerar för mig människor som också vår lille prins, Anders, stod fullständigt frågande inför. Ingenting kunde vara honom mer främmande än byråkrater som meddelade att bestämmelserna är sådana, eller girigbukar som ville ha mer och mer utan att dela med sig av sin förmögenhet, eller skrytsamma snobbar, som inte själva vill jobba, men vill ha beundran och respekt för att de hanterar saker som andra jobbat fram.

   

   Anders Åberg vår egen prins, såg på människorna med ärliga öppna ögon utan minsta förställning eller baktanke. Hela Mannaminne är ett enormt exempel på hans stora kunskaper om olika sätt att leva sina liv på den här planeten och en absolut respekt för alla människors lika värde bortom hudfärg, religion och position på samhällsstegen. Inte minst därför är Mannaminne så viktigt. Här får vi lära oss om människans plats på jordklotet och i Universum i det vackraste av landskap!

   

   I priset som hedersräfsa ingår den oerhörda förmånen att komma hit och stå för något arrangemang i sommar. Mitt huvud vimlar av idéer och hotar att krascha fullständigt. Jag ber att få återkomma till detta, när jag tänkt klart.


   Det betyder alltså att ni inte blir av med mig. Jag kommer tillbaka på ett eller annat sätt för att få tillfälle att tacka för denna underbara hedersbetygelse på ett mer handfast sätt.


På återseende!


Hervor Sjödin

Stiftelsen Mannaminne

Häggvik 109, 870 30 Nordingrå

+46 (0)613 20290

kontakt@mannaminne.se

© Copyright 2018 Mannaminne